Live every second like it was my last one

Jordin Sparks - Tattoo. Klockren!
"Sooner or later, I get what I'm looking for".

Nej på sistone har jag inte levt på detta sätt (rubriken) och det slog mig bara så hårt idag när jag satt på bussen. Så nu ska jag spy lite galla igen, men inte på andra eller på min situation, utan på mig själv. Hade ett långt prat med Therese igår och det fick mig att inse så mycket saker.. "Du har varit så otroligt stark och annorlunda detta år, Elin" - och det har jag verkligen varit.. Har inte deppat för skitsaker, inte gråtit över folk som inte är värda att gråta över, känt mig oslagbar helt enkelt. Och vad fan håller jag nu på med? Jo, jag går tillbaka till ett gammalt stadie som jag sagt till mig själv att aldrig göra om igen. Nu får det vara nog! Nu får jag fan ta och skärpa till mig! Få arslet ur vagnen! Ta mig i kragen!

Jag är en bra människa och jag vet att folk trivs med mig, när jag är mig själv. Så varför hålla på att tänka på saker som hänt/kommer hända/kan hända? Vad är det jag säger till ALLA mina vänner när de behöver stöd? Jo, precis detta. Titta inte bakåt och ha ångest över något du gjort, för det kan du ändå inte få ogjort nu.. Titta inte för långt framåt och försök planera saker och ting, för ödet bestämmer och oavsett hur mycket du vill och hoppas så blir det som det blir.. Lev i Nuet och förlåt dig själv för de mindre bra saker du gjort, se till vad du har och var glad!

Elin Anna Sara Andersen - var en annan människa fram till detta år.
Alltid varit otroligt svag i mitt liv, på de flesta sätt och vis.. Blyg, tillbakadragen, försiktig. I år däremot, har jag varit en helt annan tjej och människa. Therese och Sebbe kände knappt igen mig när de kom hem från Thailand efter 3 månader.. Som en väns kille sa till mig "Du verkar ha väldigt mycket Fuck It i dig" vilket jag inte förstod först.. Men som han förklarade det: Du vet vad du vill ha, du vet vad du vill och passar det inte den du träffar så skiter du i det och söker vidare. Blir du felbehandlad så struntar du i det, och inser att du har det bättre utan honom/henne. Och det är så jäkla sant! Jag vet ju vad jag vill ha, jag har ett jäkla GO i mig.. De saker som hänt mig detta år, om de hänt för 3 år sedan, hade jag tryckt ned mig själv för allt.. Men inte en chans att jag gör det nu! Alla begår sina misstag och har mindre bra dagar. Det är bara för andra att acceptera eller dra.. MEN, ett stort Men.. Gillar jag någon och verkligen bryr mig om en person, har jag svårt för att förlåta mig själv för mitt beteende om jag gjort något fel. Men sådan är jag! Bryr mig för mycket om andra människor ibland. Både på gott och ont!

Och som innan.. Sooner or later, I get what I'm looking for.
Nej, nu ska jag iväg och krama lite på mina patienter och ge de lite kärlek!
Over n Out.

Året 2008

Snart är detta år slut.. Jag längtar till nyårsafton, det nya året 2009, att få starta om igen. Det här året har varit ett år av smärta, tårar och besvikelse men också ett år av enorm glädje, utveckling och lycka. Det har varit ett väldigt konstigt år, både för mig och för min vän Steffi, och för många andra också förstås.. 2009 kommer bli vårt år, vännen. Det lovar jag både dig och mig själv!

Elin Andersen - Blivande Vårdbiträde


Hade bästa dagen på praktiken igår.. Började med att en av patienterna, som ingen orkar med pga att han är så otroligt otrevlig, sa till mig "Du är min lilla gullunge, Elin" och han uppskattade min omvårdnad mer än någon annans, kändes verkligen mäktigt. Sen fick jag ta mitt första HB-prov (hemoglobinprov i armvecket). Dessutom fick jag sätta på stödstrumpor på en patient och sedan kom min chef fram till mig och sa "Elin, du slutar ju snart, har du funderat något mer på det jag sa? (om att jobba för de). För vi vägrar släppa taget om dig, vi är alla överens om att vi vill ha dig kvar här, för sådana människor som dig släpper man inte taget om, gå och sök jobbet nu!!". Det gjorde hela min dag. Detta betyder att jag f.om nu är vårdbiträde, att jag kommer få mina egna patienter och bättre lön på helgerna. Jag behövde detta mer än någonsin.

Elin Andersen - Öppnat Upp Sig Så Totalt

Så pass mycket som jag öppnade upp mig igår, har jag inte gjort på jag-vet-inte-hur-länge. "Jag har inte vågat fråga om din hudcancer innan, gumman, men orkar du får du gärna berätta". Det är inte likt mig att öppna upp mig så totalt för någon som jag inte känner så väl. Men det kändes rätt och du lyssnade och visade att du brydde dig. Tack, Andreas. Jag behövde det verkligen. Inte många man kan prata om så seriösa saker med, men hela samtalet byggde på respekt och välvilja att finnas där. Sånt gillar jag.

Elin Andersen - Tar Tag I Sitt liv, En Gång För Alla

Har gått ned 2 kilo i vikt under de senaste veckorna, det är inte likt mig.. Jag äter allt och hela tiden i vanliga fall, men jag har inte haft någon matlust, inte fått i mig någon mat överhuvudtaget. T.om jag själv märker hur smal jag blivit, jag som redan är/var smal. Men nu har jag beslutat för att ta tag i allting, en gång för alla.. Nästa år ska börja på bästa möjliga sätt. Jag har tänkt alldeles för mycket på senaste tiden, och mer kommer jag tänka de närmaste dagarna. Men jag behöver det, för att få ut alla mina känslor.. Jag kan inte lura mig själv längre eller gömma undan mina tankar och känslor mer. I helgen ska jag sitta hemma, ta det lugnt och bara vara för mig själv (eller med någon god vän). Mobilen ska jag stänga av, från och med idag och endast sätta på den vid enstaka tillfällen.

- Jag ska säga hejdå en gång för alla. Försöka leva vidare på bästa sätt.
- Jag ska inte gömma det jag känner, inte lura mig själv mer..
- Jag ska göra saker som jag tycker om att göra - träna, fika, fixa med mig själv osv..
- Jag ska lägga mitt krut på de som bryr sig om mig, på mina älskade vänner..
- Jag ska vara ledsen när jag är ledsen och glad när jag är glad.
- Jag ska vara mig själv. För när jag är mig själv, är jag en underbar människa. Det vet jag.

Nu ska jag sätta mig och plugga och lyssna ännu mer på Lars Winnerbäck.
Vi hörs när vi hörs och syns när vi syns!
Over n Out .

With You


Jaha.. Ännu ett mindre roligt besked har kommit.. P, som drabbades av cancer i början av året fick sin dom idag.. 2-5 månader har han kvar i livet. Tänk att behöva sitta och prata om att man ska dö, planera sin egen begravning osv, när man nyligen gift sig med sitt livs kärlek, när man precis blivit morfar..  Man ska fan inte klaga över skitsaker! Det är sådana här händelser man ska ta till sig och bli starkare av. Klagar du över ditt liv? Det kunde vara värre, inte sant? Dåså, sluta klaga! (gäller även mig själv).
- Jag, mamma och Janne tänker och lider med er!

Nu räknar du ned timmarna och dagarna,

Tittar igenom gamla minnen, läser de gamla sagorna.

Dina dagar har slutat att fyllas av leenden och skratt,

De är istället fyllda med tårar och allt är svart likt en natt..

Snart är det slut, snart är allting över, alla tårar, all smärta,

Men hur lyckas man få ut alla känslor, allt man känner i sitt hjärta?

Hur kan man sätta ord på sina känslor och säga hejdå,

När man inte har någon ork kvar, när man inte orkar andas, inte orkar stå?

Inom snar framtid åker du iväg, bort från denna verklighet,

Du packar ingen väska, för vart du ska, är det ingen som vet..

För vad kan man göra när ödet redan bestämt?

Vad gör man när man inte kan hindra det som hänt?


- till P från mig .