Jag har fått massor av positiva kommentarer från gud alla människor om min enorma styrka och beröm för att jag orkat kämpa vidare. När jag läser mina tidigare inlägg känns det inte som det är JAG som skrivit det, utan någon helt annan. Jag har antagligen förträngt allting eller helt enkelt lyckats gå vidare. Jag har tagit den lilla Elin i handen och gått in i ett nytt och bättre liv (?). Tack för allt stöd! Betyder otroligt mycket för mig ska ni veta.
Satt på pendeln på vägen hem ikväll, efter en trevlig middag middag med klassen, och funderade över livet (ovanligt för att vara mig va?).. När jag tänker efter riktigt noga på hela mitt liv så har jag aldrig fått känna någon riktig lycka. Självklart har jag haft stunder då jag känt mig lyckligare än någonsin förr, men endast då det kommit till kärlek. Dessa stunder har aldrig varat länge heller, för är man för snäll så blir man sårad och utnyttjad, så fungerar det. Måste man vara en riktig Bitch för att finna kärlek? Nej.. Jag tror inte på det, för då handlar inte om äkta kärlek..
Hur kommer det sig att vissa människor haft en underbar uppväxt, där höjden av olycka har varit när man inte fått sitt lördagsgodis? Hur kommer det sig att andra människor aldrig haft en uppväxt, aldrig blivit accepterade eller älskade? Hur kommer det sig att just dessa "olycksfåglar" får vara med om alla hemska saker i form av att förlora nära, drabbas av sjukdomar, vänner och kärlekar som sviker?
Är det menat att vissa människor är födda till att vara lyckliga och andra är födda till att vara olyckliga? "Elin, det måste vara din tur snart att känna lite lycka, du är den som förtjänar det mest av alla på denna jord". "Nu är det fan din tur att hitta en kille som behandlar dig väl och inte som en påse skit" - mina vänner betyder allt för mig och jag kan inte rå för att jag känner detsamma just nu.. När är det min tur? När är det min tur att få några månader av lycka, inte bara några timmar? När är det min tur att hitta den där personen som behandlar mig väl och älskar mig no matter what? Många frågor som inte är värda att fördjupa sig i, då skulle jag sitta hemma och tänka i en vecka framöver.. Livet går alltid vidare.. Och jag lever på hoppet om att det en dag är min tur.. Och blir det aldrig min tur så vet jag.. Då har jag i alla fall försökt.. Då har jag gett livet en ärlig chans och insett att livet inte är något för mig...
--> Måste bara flika in att hur man blir behandlad av andra är mycket ens eget fel. Jag kommer aldrig ta skit från någon kille igen, inte låta någon trampa på mina tår utan att säga ifrån. Jag har växt som fan under de senaste månaderna och ingenting/ingen ska någonsin få trycka ner mig igen.. Ta ingen skit från någon! - följ det så funkar det mesta klockrent..
Som tidigare nämnt är jag stark, det är jag. Jag är inte den som ger upp. Har jag klarat av morfars död (som jag faktiskt gjort) så vet jag att jag klarar allt i livet.. Morfar var mitt allt - det var jag och han mot världen. Han var stolt över mig och det enda jag kan göra för att hedra den människan han var, är att vara stolt över mig själv och vara glad åt livet - precis som han alltid var. Man ska ta livet med en klackspark, annars orkar man aldrig ..
Over n Out .
It can only get better .
Underbar låt som spelas mycket i mina högtalare just nu är "It can only get better" med Amy Diamond. Man blir så sjukt peppad av den!
Therese och Sebastian är äntligen hemma - åh så glad jag är! Blev tårögd när jag såg Sebbe utanför min dörr och likaså när jag såg Tess i farsta dagen efter, har saknat er, mina älskade vänner! Blev en liten välkomna-hem-fest i flaten dagen efter - riktigt lyckat var det! synd att vi var tvugna att åka hem så pass tidigt bara. Kommer bli många fler såna fester i sommar, det tvivlar jag inte på.
Mycket som hänt/händer i mitt liv just nu. Jag har de senaste dagarna funderat över vad jag verkligen vill göra med mitt liv. Är det att jobba på sjukhus? Nej.. Jag vill hålla på med foto, data och/eller ungdomar som hamnat snett. Vad som händer och sker får vi se. Det som känns mest lockande nu är att dra iväg med Tess några månader och resa runt och upptäcka världen! Men som med allt annat; vi får se vad som händer och sker.
Blev erbjuden att följa med till Turkiet nu på lördag i en vecka med en killkompis och hans kompisar. Hade varit så sjukt roligt - tror det är precis det jag behöver just nu. Åka iväg från allt och alla och bara sola, bada och allmänt bara vara. Men med tanke på ekonomin och skolan så blir det till att stanna hemma. Men på lördag händer det roliga saker här hemma också. Jag, Steffi och Emelie ska ta ut Therese så hon får shakea rumpan lite som hon längtat så mycket efter! Ska bli riktigt skoj!
Apropå att shakea rumpan blev det en riktigt lyckad kväll i fredags måste jag säga. Förutom den lilla incidenten på dansgolvet. "Tar du mig på rumpan får du fan skylla dig själv" - är allt jag tänker säga. Haha, tack boys och girls för en rolig kväll!
Som alltid händer det negativa saker i mitt liv. "Jag överlever alltid och ska inte klaga" säger jag alltid men har märkt att lilla Emelie börjar bli irriterad på mig när jag säger så, hehe.. Men ärligt talat har jag inget att klaga på. Det mesta går emot mig, men jag vet också att det någon gång är min tur att få lite lycka i mitt liv och det får komma när det kommer! Man kan inte gräva ner sig.. Jag lever fortfarande och det är meningen att jag ska leva och ta vara på alla tillfällen och underbara stunder man bara kan.
Nu är det plugg som gäller, sen ska här sovas som aldrig förr - det är jag bäst på att göra !!
Emelie, Steffi, Therese, Jennie, Sebastian & Camilla - allt för er alltid. Tills dagen jag slutar andas.
Over n Out.
Therese och Sebastian är äntligen hemma - åh så glad jag är! Blev tårögd när jag såg Sebbe utanför min dörr och likaså när jag såg Tess i farsta dagen efter, har saknat er, mina älskade vänner! Blev en liten välkomna-hem-fest i flaten dagen efter - riktigt lyckat var det! synd att vi var tvugna att åka hem så pass tidigt bara. Kommer bli många fler såna fester i sommar, det tvivlar jag inte på.
Mycket som hänt/händer i mitt liv just nu. Jag har de senaste dagarna funderat över vad jag verkligen vill göra med mitt liv. Är det att jobba på sjukhus? Nej.. Jag vill hålla på med foto, data och/eller ungdomar som hamnat snett. Vad som händer och sker får vi se. Det som känns mest lockande nu är att dra iväg med Tess några månader och resa runt och upptäcka världen! Men som med allt annat; vi får se vad som händer och sker.
Blev erbjuden att följa med till Turkiet nu på lördag i en vecka med en killkompis och hans kompisar. Hade varit så sjukt roligt - tror det är precis det jag behöver just nu. Åka iväg från allt och alla och bara sola, bada och allmänt bara vara. Men med tanke på ekonomin och skolan så blir det till att stanna hemma. Men på lördag händer det roliga saker här hemma också. Jag, Steffi och Emelie ska ta ut Therese så hon får shakea rumpan lite som hon längtat så mycket efter! Ska bli riktigt skoj!
Apropå att shakea rumpan blev det en riktigt lyckad kväll i fredags måste jag säga. Förutom den lilla incidenten på dansgolvet. "Tar du mig på rumpan får du fan skylla dig själv" - är allt jag tänker säga. Haha, tack boys och girls för en rolig kväll!
Som alltid händer det negativa saker i mitt liv. "Jag överlever alltid och ska inte klaga" säger jag alltid men har märkt att lilla Emelie börjar bli irriterad på mig när jag säger så, hehe.. Men ärligt talat har jag inget att klaga på. Det mesta går emot mig, men jag vet också att det någon gång är min tur att få lite lycka i mitt liv och det får komma när det kommer! Man kan inte gräva ner sig.. Jag lever fortfarande och det är meningen att jag ska leva och ta vara på alla tillfällen och underbara stunder man bara kan.
Nu är det plugg som gäller, sen ska här sovas som aldrig förr - det är jag bäst på att göra !!
Emelie, Steffi, Therese, Jennie, Sebastian & Camilla - allt för er alltid. Tills dagen jag slutar andas.
Over n Out.
Hard times ..
Jag har alltid fått höra att jag är starkare än vad jag egentligen tror, vilket jag också insett att jag är. Jag har gått igenom en hel del men trots det lyckas jag hålla huvudet och humöret uppe. Hur? Fråga mig inte..
Men ibland är det inte lika lätt att vara glad.. Ibland kommer man till såna här stunder, som jag har just nu, då allt blir alldeles för mycket, då jag inser att jag blundat och förträngt vissa saker som kommer till ytan när man tänker mkt.
Vad skulle ni göra om en av era bästa vänner fastnat i drogträsket? Vad skulle du göra om du fick höra att din allra bästa vän helst av allt vill skjuta huvudet av sig och inte leva mer? När du ringer den förut livsglada och positiva människan och allt du hör är att hon/han är totalt pårökt? Vad gör man när det inte finns någon hjälp från samhället att få? När man försökt allt men inget hjälper?
Du är en av få människor som föralltid kommer stanna i mitt hjärta och som jag alltid kommer göra allt för. Jag försöker göra allt även nu, men det är svårt.. Jag vill inte göra dig arg, inte såra dig.. Du som alltid sett ljust på framtiden, som ville bli rik, ha en bra utbildning och leva livet? Vad hände? Jag kan inte rå för att jag är sjukt förbannad på de/han som drog in dig i detta.. Fy fan.. Det gör ont i mitt hjärta, vill ditt bästa. Du är en av få människor jag vill åldras med och alltid ha som vän. Det här får inte hända ...
Emelie, Steffi, Jennie, Therese (behöver dig nu, hjärtat), Camilla, Carl, Sebastian, Robin - vet ärligt talat inte vad jag gör utan era goda råd och ert stöd. Hade aldrig orkat kämpa vidare. Ni är fan så underbara! Och jag är er evigt tacksamma. Tjejerna i skolan - tack för ert stöd också, att hjälpa mig med omtentorna. Är så tacksam!!
Men ibland är det inte lika lätt att vara glad.. Ibland kommer man till såna här stunder, som jag har just nu, då allt blir alldeles för mycket, då jag inser att jag blundat och förträngt vissa saker som kommer till ytan när man tänker mkt.
Vad skulle ni göra om en av era bästa vänner fastnat i drogträsket? Vad skulle du göra om du fick höra att din allra bästa vän helst av allt vill skjuta huvudet av sig och inte leva mer? När du ringer den förut livsglada och positiva människan och allt du hör är att hon/han är totalt pårökt? Vad gör man när det inte finns någon hjälp från samhället att få? När man försökt allt men inget hjälper?
Du är en av få människor som föralltid kommer stanna i mitt hjärta och som jag alltid kommer göra allt för. Jag försöker göra allt även nu, men det är svårt.. Jag vill inte göra dig arg, inte såra dig.. Du som alltid sett ljust på framtiden, som ville bli rik, ha en bra utbildning och leva livet? Vad hände? Jag kan inte rå för att jag är sjukt förbannad på de/han som drog in dig i detta.. Fy fan.. Det gör ont i mitt hjärta, vill ditt bästa. Du är en av få människor jag vill åldras med och alltid ha som vän. Det här får inte hända ...
Emelie, Steffi, Jennie, Therese (behöver dig nu, hjärtat), Camilla, Carl, Sebastian, Robin - vet ärligt talat inte vad jag gör utan era goda råd och ert stöd. Hade aldrig orkat kämpa vidare. Ni är fan så underbara! Och jag är er evigt tacksamma. Tjejerna i skolan - tack för ert stöd också, att hjälpa mig med omtentorna. Är så tacksam!!