att leva med hudcancer

• Hade en otroligt trevlig lunch med min kära vän, Camilla idag.. Var riktigt skönt att få prata ut med någon som ändå varit hyffsat utomstående i allt som hänt på sistone. Riktigt trevligt var det - har verkligen saknat dig, vännen! Är så otroligt glad för dig, att du träffat någon som verkar riktigt bra på alla sätt - det förtjänar du!

• En trevlig lunch blev senare en trevlig middag tillsammans med Erik och Emelie. Alla tre var riktigt trötta (och jag börjar bli sjuk) så det blev en cider på söder, sen åkte alla hem.. Vi tar igen allting i helgen istället, eller vad säger ni? Håll alla tummar och tår för att jag inte ska bli sjuk innan dess - och om jag blir det - att jag hinner bli frisk. Ska proppa i mig massa C-vitaminer och somna tidigt ikväll - välbehövligt!

• Riktigt långt och bra samtal med Steffi ikväll. Tack för all positiv feed-back, gumman. "Elin, du borde verkligen bli psykolog, det är DU som fått mig att vilja ändra på mitt liv och fått mig att inse saker och ting. Du har gått igenom allt jag gått igenom och det känns så skönt att få riktiga tips och råd på hur man kan göra i olika situationer. Du förstår inte hur bra du får folk att må". "Du har verkligen blivit SÅ stark sen jag träffade dig första gången i feb, Elin, då var du blyg och väldigt avvaktande - nu är du framåt och skiter i sånt som inte är värt att lägga ner tid på". Tar åt mig av allt det ska du veta. <3

Alla positiva saker man hör om sig själv - ta bara in och ta vara på det, oavsett vem det kommer ifrån. All skit man får höra - bara slå andra örat till och inte ta åt sig (om man inte vet att man förtjänar det eller om det kommer från en person man bryr sig om). Skit kan vara bra att ta ibland, för att förstå hur man kan förbättra sig själv och sin livssituation, just för att kunna bli en bättre människa. Men det man själv känner att man inte förtjänar - ta aldrig åt dig!

Också viktigt att kunna förlåta sig själv för sina egna misstag. Ingen människa är perfekt - absolut ingen. Alla människor gör misstag, alla sviker sig själva någon gång i sitt liv och alla har sina nackdelar. Se till det bra du har istället för det du inte har. Saker och ting kan alltid vara värre än vad det är. Jag som mått totalt skit, har något att relatera till - ett mål - att aldrig tillåta mig själv att må så dåligt igen. Men åter till första meningen - det är otroligt viktigt att kunna förlåta sig själv för de misstag man gjort. Det enda man kan göra är att be om ursäkt till de man sårat och försöka ändra på sig om det är nödvändigt. Lägg allt gammalt groll bakom dig och blicka framåt. Jag har blivit otroligt bra på att lägga saker bakom mig och börja om från noll, varje morgon jag öppnar ögonen. Jag minns knappt hur jag var när jag och Steffi träffades första gången (se ovan), det är något jag totalt lagt bakom mig. Jag lever i nuet och försöker bättra på de dåliga sidor jag har, för att göra det bättre för mig själv och andra runtomkring mig.. Och OJ vad jag trivs med mig själv så mkt mer än vad jag gjorde för 6 månader sen. Jag skäms över att tänka på vilken svag person jag var då.

Och nej, psykolog ska jag aldrig bli. Har alltid varit intresserad av problem och psykologi men jag hade aldrig orkat lyssna på gråtande människor hela dagarna. Hade inte kunnat hålla mig från att slå folk på käften och säga: Wake Up FFS! Nej, jag lägger energin på mig själv och mina närmaste istället. Ni som ställer upp på mig, får lika mycket tillbaka. Ställer ni upp halvdant - klarar jag mig lika bra själv. Sad But True.

Har så otroligt mycket saker att skriva om, och som jag tänker på, men vill inte tjata ut er för mycket, ni som faktiskt följer denna blogg ;) Hur många är det som faktiskt läser ofta? Skriv gärna en kommentar!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2698059.ab - about me .

Dagen du ångrar dig är jag borta och du har förlorat din chans,

då är jag inte din längre, utan hans.. 

Ta ingen människa för givet,

våga visa dig sårbar och ta första klivet!

Först och främst vill jag hälsa min kära vän, Emelie, välkommen till min blogg. Kul att någon mer läser den nu! ;)
Mycket som händer i mitt liv just nu, både positiva och negativa saker. Men av någon anledning hänger man alltid upp sig på sakerna som inte fungerar istället för de som faktiskt fungerar och är bra..

I fredags, till en flaska skumpa, hade jag och min älskade vän, Therese, en lång diskussion om kärlek, om otrohet, om att kunna förlåta, om att kunna fortsätta leva trots hemska upplevelser, jaa, det mesta om livet helt enkelt. Som Therese så smart sa: låter man sig själv befinna sig i "det tråkiga" i livet så kommer man aldrig ur den onda cirkeln och det enda som tycks hända är dåliga/negativa saker. Tillåter man istället sig själv att faktiskt må bra, förlåta sig själv för tidigare saker som hänt och vågar blicka framåt med ett leende på läpparna så får man ofta känna på lycka. Så sant som det var sagt ..

Men hur lyckas man med det om man inte har någon lycka att hämta sin styrka ifrån? Det blir nog otroligt svårt.. Men jag tror att, oavsett hur hårt man har det i livet så har man alltid något man kan hämta lycka ifrån, även om det känns omöjligt.

--> för att återknyta till dikten i början av inlägget.

När det kommer till kärlek.. Hur kommer det sig att folk visar intresse men inte fullt ut förrens det är försent?
Gör man det för att man inte gillar personen tillräckligt utan inser det först när det är försent (hur mycket man verkligen gillar personen)? Eller gör man det för att man vill "ha något sålänge" tills man hittar någon/något bättre? Oavsett vad det beror på så gör det mig sjukt förbannad. Är människor så känslokalla att man leker med andras känslor bara för att själv få lite tillfredsställelse för stunden? Att misshandla en människa psykiskt är så mycket grymmare än att misshandla någon med knytnävarna (fysiskt). Fysisk smärta går över men psykisk sätter sina spår och försvinner egentligen aldrig. Har man blivit lurad gång på gång av människor man gjort allt för och öppnat upp sig för så är det självklart att man är stängd som en bok sen, inför nästa människa som träder in i ens liv..

Jag har svårt för att lita på killar som det är just nu. För allt man ser är de dåliga sakerna som händer, man ser bara de dåliga killarna, hur de behandlar ens vänner och får sig en funderare: finns det några bra killar/tjejer överhuvudtaget? Eller handlar det om otur i form av att man springer på fel personer?
--> Finns många idioter till tjejer också (måste bara tillägga).. Men eftersom jag pratar utifrån egna erfarenheter så vet jag mest utifrån tjejers synpunkter och historier ;)

Jag tänker faktiskt på dig .. Men orkar inte krusa mer ..