Life goes on.

Jaa.. Livet rullar på trots alla nedgångar.. Skolan flyter på och jag har så mycket att göra att jag knappt hinner tänka på något annat, rätt skönt på något sätt ändå!
Tack till er alla som finns där för mig, och till M & M som gör mig glad mitt i allt detta :)

Längtar tills jag fyller år, då kommer Christian, David och Jennie upp till sthlm för att fira mig hela helgen - kommer bli bästa helgen EVER. A-laget är samlat igen ;) Längtar tills jag får krama sönder er!! De närmaste vännerna ska såklart med också ;D

Idag är det 15 månader sedan min älskade morfar drog sitt sista andetag. Vi pratade om detta i skolan idag: hur människor lever vidare på sparlåga till ett speciellt datum (t.ex nån som väntar på att sitt barnbarn ska födas eller liknande). Detta hände min morfar också. Han var onåbar i en vecka, alla hade varit där och sagt farväl, förutom hans ena barnbarn, Niklas. Den 4e november skulle Niklas komma upp till sthlm för att hälsa på morfar. Han höll sig vaken i de 4 timmar de var där (vilket var otroligt, då han sov 24/7 dagarna innan). Timmen efter Niklas gått därifrån somnade morfar och sov fram till kl 02:00, då en sjuksköterska kom in och höll hans hand när han tog sina sista andetag. Älskade morfar. Saknar dig mer än någonsin. Förstår inte att du är borta.
Denna text läste prästen på morfars gravsättning i maj (finare text har jag aldrig hört):

Jag har köpt min biljett

och står på perrongen.

Ett underligt tåg.

Det är sista gången

jag reser men vet inte vart eller hur.

Jag frågade om det fanns retur

då log han i luckan och stack ut sin näsa
och sa, det var en enkel resa.
Så ofantligt enkelt.
Så jag går in i min sovkupé.
Tänk, något bagage har jag inte med.

Allt verkar så underligt här
- här är konduktören
men han bär ingen uniform med knappar och snören.
Han bär på en lie
-  jag vet han är döden.
Han som vet slutet på
människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten
för sista resan till
himmelska rätten.
Han mumlar faderligt:
"Det blir inte värre, Sovgott och lugnt,
jag ska väcka min herre"

                       image2