För tillfället känner jag mig så otroligt nere.. Även det, på grund av många anledningar.. Jag måste börja skriva mer, sätta igång och få ut mina tankar och känslor genom text.. Det är det enda som fungerar i sådana här stunder..
Jag har insett/funderar på:
- Saknaden efter någon som försvunnit, går aldrig, aldrig någonsin bort. Jag kan gråta lika mycket idag över min älskade morfar, som jag kunde göra dagen efter han somnat in.. Jag skulle behöva dig nu, morfar.. Skulle behöva höra att jag gör någon glad genom att höra av mig.. Skulle behöva höra ditt glada "Heeeej Gumman, hur MÅR du?" över telefon.. Eller dina varma kramar eller glada skratt.. Jag kunde gå från självmordsbenägen till världens gladaste människa i din närhet. Säger det igen, som jag sagt så många gånger förr - finns ingen bättre eller finare människa än dig! (ja, kanske skulle vara mamma då, ni är lika på så många sätt) !
- Ilskan över att känna sig utnyttjad, oavsett om det är vänner/killar/familj går inte över i första taget.. Återigen.. Jag förstår inte vad jag någonsin gjort för att förtjäna all den skit som många kastar över mig? Javisst, jag är för snäll.. Jag tror för mkt på mänskligheten.. Kanske dags att lägga av nu?
- Att ha känslor för någon är underbart, men inte alltid så lätt som man önskar. Jag är sur på mig själv, har för svårt för att släppa in någon i mitt liv, även om det är någon som förtjänar det eller inte.. Jag är så totalt förstörd sedan tidigare förhållanden - jag önskar att jag aldrig hade mött er! Att ha känslor för någon - är som sagt helt underbart.. Men på samma gång kommer denna känsla av att känna sig svag.. Det är en jobbig känsla, eftersom man aldrig någonsin vill visa sig svag (för vid de tillfällena man gjort det, har man bara blivit sårad och utnyttjad).. Som sagt, det är svårt att få såren att läka.. Att försöka glömma och börja om på nytt. Men det är ett måste för att någonsin kunna känna sig lycklig med någon annan igen..
- Att ta upp allting man tänker på med de människor det rör - är inte alltid så lätt som man önskar.. Jag har lärt mig att säger man fel eller uttrycker sig fel - kan allt gå åt helvete.. Och ni som känner mig, vet att jag är sämst på att formulera mig i ord så att det kommer ut på ett bra sätt.. Därför väljer jag att hålla käften.. Bra? Knappast..
- Att känna att man svikit/sviker sig själv gång på gång, är aldrig roligt.. Det är inte kul att känna att man är trött på sig själv.. Även om man är stolt över den man är (vilket jag ofta är) så kommer stunder då man önskar man vore någon annan.. Att man såg ut på ett visst sätt, att man alltid sa rätt saker.. Ja, att man var sådär perfekt så att man skulle slippa många små problem.. Men ingen är perfekt - så sant som det är sagt.. Dock svårt att ta det till sig ibland..
- Jag saknar mamma.. Saknar henne och Janne jättemkt.. Det är svårt.. Känns knäppt att bo själv.. Sova själv.. Ja, allt..
- Jag kommer inte till skott när det gäller någonting.. Inte pratat med pappa på dagar.. Inte besökt min mormor eller farmor på månader.. Inte skickat ett tack-mail till min kära farbror för födelsedagspresenterna. Inte kommit igång riktigt med lägenheten.. Det är för mycket saker som hänger i luften för att jag ska kunna sluta vara trött på mig själv. Jag behöver en push.. En jävla spark i röven så att jag snart kan sätta igång med mitt liv igen.. Vara denna glada och livsnjutande Elin som jag egentligen är..
- Jag är trött på att känna att mycket går utför.. Att jag är på god väg nedåt, till ett håll som jag hatar.. Till det håll jag hatar att befinna mig i.. Till det håll där jag varit så många gånger förut, som jag inte vill tillbaka till, någonsin igen..
Trött.. Det beskriver mig på alla sätt just nu..
Men.. Det finns fyra personer som får mig att le i nuläget. Jag tycker så otroligt mycket om er! Jag är sämst på att berätta det.. Förklara vad jag känner för er eller vad ni betyder för mig.. Lovar att bli bättre på det.. Kärlek till er i alla fall!
Baj Baj Pink Skit / Elin
