att leva med hudcancer

Jag har alltid fått höra att jag är starkare än vad jag egentligen tror, vilket jag också insett att jag är. Jag har gått igenom en hel del men trots det lyckas jag hålla huvudet och humöret uppe. Hur? Fråga mig inte..

Men ibland är det inte lika lätt att vara glad.. Ibland kommer man till såna här stunder, som jag har just nu, då allt blir alldeles för mycket, då jag inser att jag blundat och förträngt vissa saker som kommer till ytan när man tänker mkt.

Vad skulle ni göra om en av era bästa vänner fastnat i drogträsket? Vad skulle du göra om du fick höra att din allra bästa vän helst av allt vill skjuta huvudet av sig och inte leva mer? När du ringer den förut livsglada och positiva människan och allt du hör är att hon/han är totalt pårökt? Vad gör man när det inte finns någon hjälp från samhället att få? När man försökt allt men inget hjälper?

Du är en av få människor som föralltid kommer stanna i mitt hjärta och som jag alltid kommer göra allt för. Jag försöker göra allt även nu, men det är svårt.. Jag vill inte göra dig arg, inte såra dig.. Du som alltid sett ljust på framtiden, som ville bli rik, ha en bra utbildning och leva livet? Vad hände? Jag kan inte rå för att jag är sjukt förbannad på de/han som drog in dig i detta.. Fy fan.. Det gör ont i mitt hjärta, vill ditt bästa. Du är en av få människor jag vill åldras med och alltid ha som vän. Det här får inte hända ...

Emelie, Steffi, Jennie, Therese (behöver dig nu, hjärtat), Camilla, Carl, Sebastian, Robin - vet ärligt talat inte vad jag gör utan era goda råd och ert stöd. Hade aldrig orkat kämpa vidare. Ni är fan så underbara! Och jag är er evigt tacksamma. Tjejerna i skolan - tack för ert stöd också, att hjälpa mig med omtentorna. Är så tacksam!!